Snickeriet på Värmdö är i grunden inte ett skärgårdshantverk. Det är en fortsättning på något som redan har hänt i Nacka. Det påståendet får ofta mothugg, särskilt från den som förknippar Värmdö med bryggor, pråmar och öar utan bro. Men tittar man på vilka jobb som faktiskt fyller kalendrarna ser bilden annorlunda ut.
De flesta jobben gäller inte nybyggen på kobbar. De gäller hus som en gång byggdes för sommaren och som nu ska klara en vinter, en familj och ett hemmakontor. Den förvandlingen har Nacka i stora delar redan gått igenom, och spåren syns i nästan varje kvarter i Boo.
Från sommarstuga till folkbokföringsadress
I Boo, på Älgö och i delar av Saltsjöbaden bestod bebyggelsen länge av sommarstugor på stora tomter, ofta utan kommunalt vatten och avlopp. När kommunen planlade om områdena och drog fram ledningar följde en våg av ombyggnader. Stugor fick ny grund, en våning till eller en tillbyggnad mot sjösidan.
Mönstret känns igen av den som har arbetat där. Först kommer detaljplanen, sedan ledningarna, och därefter dröjer det en tid innan snickarna har fullt upp. Byggrätten växer, tomter styckas av, och husägare som har väntat länge sätter igång ungefär samtidigt.
Värmdö ligger senare i samma kurva. Även här finns omvandlingsområden där fritidshus blir permanentbostäder och där kommunen bygger ut vatten och avlopp etappvis. Takten skiljer sig mellan områdena, och det är inte självklart att Värmdö kommer att följa Nacka. Terrängen är brantare, avstånden längre, och en del öar kommer aldrig att få kommunala ledningar.
Riktningen är ändå densamma, åtminstone på fastlandet och på de öar som har broförbindelse. Det som snickare stötte på i Boo när omvandlingen tog fart dyker upp igen i Hemmesta, Brunn och runt Gustavsberg i dag, och det mesta av det har sin rot i vad husen ursprungligen var tänkta att klara.
Ett hus byggt för att stå tomt
Ett fritidshus från mitten av förra seklet byggdes för att stå oanvänt halva året. Väggarna är tunna eller lätt isolerade, fönstren ofta enkla, och huset vilar inte sällan på plintar direkt på berget. Många har dessutom fått tillskott genom åren, en sovalkov här och ett uterum där, efter ägarens behov och plånbok.
Ett sådant hus blir sällan en permanentbostad bara för att man byter fönster och lägger på tilläggsisolering. Det måste börja fungera på ett nytt sätt fuktmässigt. När det är varmt inne och kallt ute vandrar fukt genom konstruktionen, och en plastfolie på fel sida eller en isolering som stänger in gammalt virke kan göra mer skada än nytta.
Här har Nacka något att lära ut, och det är inte smickrande. En del av de jobb snickare gör i Boo i dag är reparationer av tidigare ombyggnader. Huset gjordes om till året runt-bostad, men med samma tankesätt som när det byggdes: snabbt, billigt och på helger. Hur stor andel av jobben det rör sig om går knappast att säga. Men den som har öppnat en vägg i ett omvandlat fritidshus känner igen mögelfläckarna bakom gipsen.
Det finns också en regelsida. Boverkets byggregler ställer krav på bland annat fuktsäkerhet och energihushållning när man bygger om eller till. Kraven riktar sig mot det som ändras, inte mot hela huset. Resultatet blir ett hus med inbyggda skarvar: ett nyisolerat golv ovanpå en gammal grund, en ny vägg som ansluter mot en gammal, ett tätt tak över en konstruktion som en gång fick andas fritt.
Under golvet avgörs resten
Den mest kritiska av de skarvarna går mellan golv och grund, och därför börjar ett omvandlingsjobb på Värmdö oftast där. Ett hus på plintar eller med en enkel krypgrund har ett golvbjälklag som aldrig var tänkt att hålla värmen inne. Ska huset bo i året runt måste bjälklaget isoleras, och då uppstår frågan om vad som händer med luften under.
Någon enighet i branschen finns inte här. En skola vill stänga krypgrunden och avfukta den, en annan vill behålla en ventilerad grund och lägga isoleringen i golvet. Svaret hänger på hur högt huset står över marken, om vatten rinner under det när det regnar och hur fuktig sommarluften blir i just det läget. En sluttningstomt mot vattnet och en tomt på berg en bit upp i skogen kan kräva motsatta lösningar.
Sedan tillbyggnaden. I många fritidshus hamnade den där det fanns plats, inte där marken bar bäst. Den kan stå på en egen gjuten platta medan resten av huset står på plintar, och de två delarna rör sig olika med tjälen. Symptomen syns först i snickeriet: en dörr som kärvar varje vinter, en springa i taklisten som öppnar och stänger sig med årstiderna.
I Nacka finns gott om exempel på vad det leder till där omvandlingen gick tidigt. Hus där den gamla tillbyggnaden fick rivas och göras om när huset byggdes på en våning är ingen ovanlighet i Boo. Den som planerar en påbyggnad på Värmdö gör klokt i att först fråga vad de äldre delarna står på.
Grunden först, snickeriet sedan
Den frågan vänder på den vanliga ordningen i ett renoveringsprojekt. Snickeriet går ofta inte att börja förrän grunden är utredd och ibland gjord om. Ett nytt kök eller en ny fasad hjälper inte mycket om huset sätter sig under det.
Mark, betong och snickeri hamnar därför oftare i samma projekt än i en villa på en stabil platta i en nyare förort. En del entreprenörer har dragit slutsatsen av det och samlat allt i en och samma verksamhet. OCT Entreprenad, som arbetar i både Nacka och på Värmdö, har schaktning, grundläggning och snickeri under samma tak, vilket framgår på oct-entreprenad.com. Poängen för husägaren är inte främst bekvämligheten, utan att samma folk som bedömde grunden också får se vad den gör med dörrkarmar och lister ett par vintrar senare.
Ett samlat upplägg är ändå inget krav. Det avgörande är att någon har läst husets hela historia innan något rivs. Ibland är det en snickare med lång vana vid just omvandlingshus, ibland en konstruktör som husägaren anlitar själv innan några offerter tas in.
Nacka säger också något om tidsperspektivet. Husen i Boo som verkar ha klarat omvandlingen bäst är i regel de där ägaren behandlade ombyggnaden som ett byte av hustyp, inte som en förbättrad sommarstuga. Det kostade mer i början och mindre senare. Den som står inför samma beslut på Värmdö har fördelen att kunna köra över Skurubron och titta på resultatet.
Fast just den promenaden bör tas med en nypa salt. De omvandlade hus som står kvar i Boo är de som höll, eller som har lagats tills de gör det. Ombyggnader som gick riktigt illa kan redan vara rivna och ersatta av något nytt, och då ser villagatorna mer lyckade ut än omvandlingen faktiskt var. Hur stor den skevheten är syns inte från bilen.
Ut mot öarna utan bro tar jämförelsen helt slut. Där styr båttransporter och väder, och på många tomter kommer ingen kommunal plan någonsin att dra fram vatten. Men för den stora mängden hus på fastlandssidan och de broförbundna öarna är det svårt att hitta en bättre förhandsvisning av vad som väntar än villagatorna några mil västerut.
